Jahan Retzius Rosenstolpe 1668–1758

Personanteckningar

Jahan Retzius från Vånga flyttade till Uppsala, studerade juridik och lyckades efterhand så bra i karriären att han adlades med namnet Rosenstolpe. Redan i unga år odlade han ett intresse för släktforskning. I Linköpings stadsbibliotek finns en skrift daterad 1693 där han beskriver sin härkomst såväl på fädernet som mödernet.

Jahan hade även för avsikt att berätta om sig själv i skriften, och i den första delen under Capitel 16, § 8, skrev han: "Iagh Jahan Retzius är mina föräldrars yngsta barn. Om min födelse och lefwerne har iag wid ändan af denna Stemmatographia omständeligen skrifwit till dess iag har kunnat, hwarföre iag her utlåtit der om uthi detta rum att omröra."

Mer berättade han inte om sig själv, men så här beskrivs han av Sune Lindqvist, Stockholm. De omdömen som återges med kursiv stil, uppges vara hämtade från F. W. von Ehrenheim, Tessin och Tessiniana, 1819: "Jahan Retzius var född 1668 i Vånga socken, son till kyrkoherden där Bengt Retzius, gick i skola i Linköping och studerade från 1685 några år i Uppsala med inriktning på en juridisk bana. Efter praktik vid underrätter, både i städer och på landsbygden (bl.a. var han 1690-92 lagmansnotarie och tillika informator hos lagmannen över Östergötland Sven Ribbing, bosatt på Grensholm nära JR:s föräldrahem), fick han tjänst vid Svea hovrätt, där han snabbt avancerade i graderna med ett kort avbrott som lagman och ordningsman i Härjedalen 1718-19, deltog med berömmelse i författandet av 1734 års lag, adlades 1719 med namnet Rosenstolpe och slutade nittioårig sina dagar 1758 som vice president i hovrätten. En liten torr gubbe, men en genomärlig fordomdags svensk, älskare av gamla glosor, hatare av nyare moder, röda rockar och vita strumpor. Hans insatser var koncentrerade till domar- och lagstiftningsvärven, nyttig läsning var hans vila, hans vackra bokförråd gjorde hans enslighet nöjsam."

Släkten Retzius var av gammal prästsläkt, och i senare generationer märks flera framstående personer, av vilka några kom att adlas. Ätten Rosenstolpe blev emellertid kortlivad. Jahan gifte sig aldrig. Han dog den 28 juli 1758 i Stockholms Storkyrkoförsamling. Hans ålder var 90 år och 7 månader. Den 29 juli skedde en själaringning och den 30 juli begravdes han i Storkyrkan (Wattranska graven) ".... varvid vapnet efter ett lämpligt tal krossades av hovrättsrådet Adlermark".

Jahans leverne kom ändå att sätta spår i andra Retziusättlingars liv. Botanisten Anders Jahan, uppges i svenskt biografiskt lexikon ha varit mycket noggrann med sitt förnamn som "hade getts i erinran om en frejdad släkting". Avtryck av Jahan Retzius Rosenstolpes långa liv och rika verksamhet finns inte minst i Linköpings stadsbiblioteks arkiv. Förutom den ovan nämnda släktkrönikan över faderns och moderns (Margareta Wangelia) släkt, kan man där finna brev, minnestal och inte minst fullmakter och instruktioner från Jahans långa karriär i svenska kronans tjänst. Bland annat finns där instruktioner undertecknade av Karl XII hösten 1718 endast kort tid innan dennes död i november samma år. Porträtt på hovrättspresidenten Johan Rosenstolpe, liksom det sköldebrev som utfärdades av drottning Ulrika Eleonora i samband med Jahans upphöjelse i det adliga ståndet förvaras i Stockholm.

Bertil Södergren, Linköping, september 2001

Källor:

Linköpings stadsbibliotek, handskriftsamlingen (B 107, B 108)

Sune Lindqvist, Några anteckningar kring släkten Retzius äldre led